Tre fenomen med bara böcker!

Jag har haft tentavecka. Den som någon gång pluggat på universitet vet att tentavecka innebär långa dagar på bibliotek, djupt dykande i böcker och hundratals analyser i huvudet. Men också att efter tentan uppstår en konstig städmani. Jag vet inte varför. Det händer varje gång för mig. Och någon sa att i typiska studentområden ökar försäljning av städprodukter i matbutikerna rejält, efter att 7,5 poängskurserna är över. Jag tycker det är lite roligt.

Denna vecka har alltså varit en sådan typisk tentavecka. Jag har inte upptäckt något nytt (förutom en ny bok jag börjat läsa på idag). Och de böcker jag läst, vill ni absolut INTE ha tips om. Jag lovar! Så därför tänkte jag ge er tre böcker som jag läst tidigare och som jag tror jag inte tipsat ännu om. Detta är alltså böcker som är i kategorin: Intressant om extrem och politisk islam! Först ut är….

Älskade terrorist: 16 år med militanta islamister. Anna Sundberg är en ung svensk kvinna från ett medelklassområde i Halmstad, som dras in i den internationella jihadiströrelsen genom hennes man. I boken ger hon ett inifrånperspektiv om hur det är att leva i Sverige och utomlands som terrorist. Idag har hon lämnat sin man, som fortfarande är en av de mest eftersökta terroristerna i Europa. Denna öppna berättelse är intressant, målande och lättläst. Dessutom samhällsorienterad, både utifrån frågorna kring jihadism, men också den känsla av meningslöshet som kan uppstå i den svenska livsstilen. Ni kommer antagligen bli lika fängslade som jag. Så detta är mitt boktips nummer ett. Nu till nummer två…

10 år och 1000 piskrapp: Min historia med Raif Badawi och en kärlek i fångenskap. En stark saudisk kvinna, Ensaf Haidar berättar om sin relation med den världskända aktivisten Raif. Raif är en liberal aktivist i Saudiarabien och kritiserar politiken, framförallt kvinnornas ställning i landet. Men denna kritik är strängt förbjudet i landet och när han blir påkommen, fängslas han med 10 år i fängelse och 1000 antal piskrapp. Ett straff som ingen hittills har överlevt. Ensaf tar upp kampen för hennes man, vilket också är syftet att hon skriver denna bok. I boken får man en insikt om politiken i Saudiarabien, både genom Ensaf och Raifs aktivism, men också genom deras kärlekshistoria. En kärlek som långt ifrån var okej från början. Boken är hemsk, men väldigt bra. Har ni inte läst den, är den ett måste. Lika som den tredje och sista boken…

Två systrar. Jag kanske har gett tips om den här boken förut, men den förtjänar verkligen en plats i kategorin. Författaren och journalisten Åsne Seierstad följer en pappas kamp för sina två döttrar som plötsligt försvinner från deras somaliska familj i Norge. I ett brev till föräldrarna, skriver systrarna att de anslutit sig till IS och har flyttat utomlands för att kriga för islamisering i väst. De säger att de inte heller rädda för att dö martyrdöden. I boken får man följa innan och efter radikaliseringen. Om hur åsikter och tankar blev alltmer fientliga mot det norska samhället och den mer ”anpassade” islam. Boken har fått mycket kritik för dess innehåll, men den är fortfarande läsvärd, sanningsenlig och skrämmande. Jag hoppas att ni verkligen ger denna en chans.

Annonser

Tre fenomen utan böcker!

Freeeedaaag och fenomen! Min vecka har bestått av jobb, plugg, äta och sova. Något mellanrum för frispel har inte funnits, så det är tur att jag älskar det jag gör! Men därför är också anledningen till att jag inte hunnit läsa så mycket mer än kurslitteratur, rutiner och farlighetsbedömningar. Och jag tror inte ni vill ha tips på sådan läsning, så här kommer tre andra fenomen förutom läsning:

Podd: P1 Dokumentärs senaste avsnitt ”Arvet efter Kent Ekeroth” är otroligt intressant! Jag har många vänner på Facebook som länkat till tal av Ekeroth och jag har samtidigt läst nyheterna om skandaler och järnrör. I den här något mer nyanserade programmet (anhängare skulle nog antagligen säga att det ändå är en orättvis mediabild) får man höra Ekeroth åtta år tillbaka och hur han var med och formade den politik vi ser idag. En av SD:s kändaste ansikten, men idag bortvald och utflyttad. Absolut intressant även om man inte konsumerar politik dagligen.

Träning: För många år sedan blev jag en fast hängiven pilatesfan. Jag älskade hur pilates gav mig kroppskontroll, styrka och bra tekniker. Den här veckan har jag äntligen kommit igång med pilates igen (eller får man säga ”kommit igång” om det bara gått en vecka?). Många blandar ihop Pilates med Yoga – det är helt olika träningsformer. I Pilates använder man sin egen kropp för att bygga styrka, balans och andning. Det är tungt och svettigt, men det går att göra det mindre fysiskt och mer avslappnade också! Jag älskar att känna hur kroppen samarbetar och hur jag sakta kan träna fram kontroll och styrka, utan att behöva svettas på gym. Men träningsvärken i magen är grym!

Plats: Varför har bibliotek så oförtjänt dåligt eller bortglömt rykte? Att sitta på bibliotek och läsa tidningar eller böcker, att plugga, jobba eller skriva är så underbart. Långt mycket bättre än ett bullrigt café eller i ett hem där man hela tiden påminns om städning, diskning och andra vardagliga bekymmer. Dessutom är det ju GRATIS! Hur bra är inte det? Det enda jag behöver införskaffa är en bra och skön termos. Sedan är livet fullt komplett!

Att skapa hem för någon annan!

”Heeeeeeeemmmaaaa” skriker barnen i baksätet när bilen rullar in på gårdsplanen. De får deras mamma att brista ut i ett leende. ”Hem ljuva hem” säger en kvinna i framsätet när hon stiger av och går mot sin port. Ler när hon vinkar till mig. Och jag, som är trött efter en lång dag i en storstad, fylls av så mycket värme och kärlek att jag aldrig mer kan tvivla på ordspråket ”ge och du ska få”.

Jag är så glad att det vi skapat, ordnat och tillordningrett i några månader – har idag blivit hem för de som måste fly från sitt hem. När kriget inte är utanför, utan innanför sina egna väggar – då behöver man hitta en trygghet någon annanstans. Långt från elaka ord, hot, misshandel, sexuella övergrepp och ständig oro, till en plats där det går att andas. Där man får andas utan att vara rädd. Ett riktigt hem.

Ibland tror folk att våld i hemmet drabbar särskilda kvinnor. De som tror så, har aldrig kommit nära våldet. Våld drabbar vem som helst och den starkaste människan i världen kan bli nedbruten av ofrånkomlig manipulation av den de en gång älskade. Och som de många gånger fortfarande älskar. Det hemska är att det inte finns någon annan utväg än att fly. Hur kvinnan än anpassar sig, försöker med alla konstens regler att minska mannens hot, anklagelser och slag – kommer det att fortgå så länge hon stannar hos honom. Jag har sett det så många gånger; En kvinna som säger ”Jag vet att han har slagit mig men han har lovat att aldrig göra det igen och han har verkligen ångrat sig”, men efter ett tag kommer nästa attack. Och det fysiska våldet är aldrig så svårt som det psysiska. Att hela tiden få höra att man är dålig mamma, att man inte ska ha vissa kläder, att man ser tjock ut och att man aldrig kommer klara sig om man lämnar honom, denna nedbrytningsprocess är strategisk, medveten och fruktansvärd. Det kan bryta ner den vackraste människan till en vissen blomma.

Det är en förmån att jobba med kvinnor som brytit sig loss från en sådan man. Alla dessa kvinnor som kommer med brustna hjärtan, men som plötsligt börjar blomma ut. Att få vara nära i deras svåraste resa, men se hur styrkan återkommer, hur färgen i ansiktet förändras och hur axlar rätar på sig. Vårt jobb är att lägga denna gräsmatta för dem, där de kan gro, växa och blomma ut igen. Och denna trädgårdsmästarroll är fantastisk.

Jag tror också att vi alla kan göra något. Men bara om vi rubbar vår egen bekvämlighet, våra exklusiva helger och våra enträgna fokuseringar på mig, mitt och det mina och istället lyftet blicken och ser andra människor. Ser in i ögonen på kvinnor omkring oss. Att vi vågar fråga, tränga sig på och hjälpa. Tar modet att anmäla till soc när det fortfarande pågår. Besöka henne oftare när hon drar sig undan. Vi får aldrig tro på ord som ”han kommer inte slå mig igen” eftersom det historiskt sett aldrig händer att en man som slår, plötsligt slutar slå. Och vi får aldrig bli så själviska att vi bara ser på när det händer. Ibland är det så där att alla vet om den där kvinnan, men ingen gör något. Då behöver du vara den människan som inte bara sträcker ut din hand mot kvinnan, utan tar fast hennes hand och drar henne ifrån mannen. Ingen annan utväg än den finns det.

Har du kläder, barnsaker, inredning som ligger hemma hos dig, istället för att ge det till en systerson som antagligen redan har allt – ge det till en kvinnojour eller till ett boende som oss! Vi behöver hela tiden fylla på vårt förråd eftersom kvinnor som kommer till oss, har oftast ingenting med sig. Har du en helg över eller en veckas semester – istället för att åka till din stuga och mysa med din familj – ta med din familj och kom och volontära! Gör något meningsfullt av din lediga tid – kan du måla? Dansa? Spela musik? Matte? Träna? Baka? Lyssna? Språk? Teknik? Juridik? Ge det du har. Under några dagar kan du vara en extra resurs på ett boende. Både kvinnorna du ger tid till och du själv kommer vara fyllda av glädje när du lämnar det sedan.

Vi som jobbar med det här, gör allt vi kan för att skapa ett hem. Att inreda sitt eget hem, sin egen garderob – det är ingenting jämfört med att skapa ett hem för någon annan. Att kunna ge något, är att få tillbaka så mycket mer. Nu börjar vi förbereda fler lägenheter till människor som behöver det. Snart kommer fler kvinnor att flytta in till en plats där de ska starta om sitt liv. Och ingenting är så roligt att se hur dessa boenden förvandlas till trygga zoner där barn börjar leka igen, där kvinnor börjar sjunga i köket igen och där djur återigen intar soffan för en lång nap utan att vara rädd. Ett hem ska vara en plats där det finns mycket kärlek. Och rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan!

Fenomen om politisk bok, en hollywoodpodd och en Facebookdelning som väckte starka känslor hos mig.

Hej på er! De två senaste veckorna i mitt liv har varit sömnlösa och något stressade dagar. Vi har nu kommit igång med boendet, placeringar rullar in och i färd med att anställa en till person. Det är fantastiskt kul att få vara med i denna process! Studierna också dragit igång och jag fördjupar mig i politiska ideologier med stor entusiasm. Jag älskar att förstå de olika synsätten för hur ett samhälle ska skapas och lär mig varje dag något nytt. Men mitt i allt detta, ska jag nu ta 100 procents återhämtning och vila hjärnan ett litet tag. Det behöver den verkligen! Och tills jag är tillbaka får ni tre härliga fenomen;

Bok: Just nu läser jag väldigt mycket studentlitteratur, men en del böcker är intressanta för alla som vill veta lite mer om politik. Jag har tidigare rekommenderat Marx ”Kommunistiska manifestet” och gör gärna det igen, då jag tycker den fångar väldigt intressanta idéer, oavsett vad man tycker om dem eller inte. Ibland nästan bibliska. En annan jag läst nu är ”Om friheten” med John Stuart Mill. En liberal filosofisk tänkare som format stora delar av samhället idag. Okej, denna bok är kanske inte lättläst och enkel, men gillar man knäcka några tankenötter, dras mot filosofi eller är helt enkelt liberal – då ska man läsa denna!

Podd; Mitt brukande av podd går lite upp och ner beroende på hur mycket tid jag har, men nyligen hörde jag på Värvets intervju med Anna Anka. Den var en väldigt intressant och öppen intervju, där Anna berättar om den trasiga uppväxten hon haft och om vad som driver henne i livet, nämligen pengar! Hon berättar också om hur TV lurade henne att vara med i Hollywoodfruar, genom att säga att det var en dokumentär om hennes framgångar i USA. Naiv för mediavärlden var exakt det hon kände när hon såg den rulla i alla svenska hem och hon själv fick utstå mycket hat och hot.

Facebookdelning: Det där med att TV lurar människor att vara med i program, verkar vara vanligare än vad man tror. Nyligen läste jag en delning på Facebook om hur TV4 lurade en familj som mist sitt barn, att de skulle göra en dokumentär om den sorgebearbetning de gick igenom efter barnets död. En chock fick dom när de plötsligt såg sig själva i trailen av det senaste avsnittet av Kalla Fakta. Det hade ingen sagt till dem innan!!! Programmet handlade inte alls om sorgebearbetning efter ett barns död, som de sagt, utan om en granskning av ett hospis för sjuka barn. Kvinnan som delade inlägget på Facebook, var mamma till ett barn som dog och som nämns i granskningen som ”Tänk om hospiset faktiskt dödade deras barn”. I inlägget på Facebook berättar mamman att de aldrig var missnöjda med hospiset, att hospiset gjorde allt de kunde och att de inte kan förstå hur TV4 kunde lura dem på det sättet. Nu har alla känslor rivits upp igen och de skulle aldrig ha ställt upp i TV om de förstod att det inte var en dokumentär, utan en granskning. Jag berördes starkt av hennes text och förstår inte hur TV4 kan bete sig på ett så fruktansvärt fult och elakt sätt mot familjer i kriser. Hur kan människorna bakom dessa program ta sådana här beslut? Detta är ju helt vidrigt.

Tre fenomen

heal5

God morgon! Idag blir det en lördagsuppdatering istället, eftersom min fredag blev allt annat än lugn. Jag hoppade in och jobbade akut på ett företag, samtidigt som placeringsbeslut skulle fattas och telefonen ringde angående min utbildning. Men på kvällen slappnade jag av med en ny serie som vi börjat kolla, Innocents och en ostbricka. Plus alla ljus som jag älskar att tända i höstmyset. Höst är så UNDERBART! Och nu hinner jag uppdatera lite om veckans spaningar. Här har ni dem;

Bok: Återstoden av dagen – Kazou Ishiguro ; I veckan läste jag ut boken som fick litteraturpriset 2017; berättelsen om en butler som tar sig ut på resa. Den var alldeles för händelselös och sömnig för min del! Visst, språket var fantastiskt, men det räcker inte för att en bok ska vara bra. Jag ville helst bara bläddra förbi alla sidor, men tänkte att det kanske är en sådan där bok som växer eftersom. Det visade sig vara helt för höga förhoppningar. När den tog slut och berättelsen inte ledde till varken ett fint, tragiskt eller tänkvärt slut, utan slutade precis som hela boken var; ingenting, då blev jag lite leds.

Nyhet: Valdagen 2018 ; Blir det blocköverskridande samarbete? Hur mycket röster kommer SD att få när det gäller? Kan S och M samarbeta eller kommer M svika löften och gå till SD? Det är många frågor inför söndagens val. Och trots att alla vill veta, vill ingen av partiledare ge något svar i förväg. Vilket förstås är strategiskt eftersom vi alla förstår att de redan pratat med varandra om det. Ingenting lämnas åt slumpen! Vi har planerat en valvaka hemma hos kollektivet och i den finns mycket förhoppningar och rädslor. Inte för att jag ska baka (hehe) utan för resultatet om vilken väg Sverige ska ta…

Plats: Kyrkan ; Som nyinflyttad till en stad där jag inte känner många, måste jag konstatera om vilken fantastisk plats kyrkan är. Inte bara för ens andliga liv eller för att växa i sin tro, utan för att det är som en familj. Här möts unga och gamla, okända och kända, tillsammans på resa och nära varandra. Visst har kyrkan ibland sin kantighet, ”stoppa Gud i en box”-syndromet och höga moraliska hästar, men en levande församling kan också vara underbar. Och som ny i en stad är det en plats att möta människor och hitta nya vänner. I veckan har jag hängt med två underbara människor som bjöd in sig i deras hem och vi pratade massa Gud och annat. Hur härligt är inte det?

Tre fenomen!

Hej vackra människor! ❤ Nu sitter jag påväg hem från jobb och uppdaterar från tåget. Ibland får jag massvis gjort under alla mina resor, men ibland sitter jag bara och stirrar ut genom fönstret utan att lyfta ett finger under flera timmar. Det är så konstigt hur energin kan pendla. Men trots jobb, har jag åtminstone hunnit med lite gott för min själ. Här får ni dem:

Bok: Alltid i mitt hjärta – Nahid Persson Sarvestani : En fascinerade berättelse om ett livsöde som politisk flykting från Iran, via båt till Dubai och tillslut i exil i Sverige. Om hur krig pågår trots att man flytt ifrån det och om att förlora en bror på grund av det man tagit ställning för. Jag är imponerad av Nahid. För hennes mod och kämparglöd. Men jag blir också ledsen för att de är så många människor som går igenom samma flykt, utan att någonsin få den upprättelse som Nahid tillslut fick. Urs. Ibland påminns man hur orättvis världen kan vara..!

Plats: Zagori – Grekland : Under förra veckan semestrade jag och en kompis på en kanske inte så välkänd plats i Grekland, det stora och vackra naturskyddade området Zagori. Vi bodde på spahotell i en bergsby, hikade varje dag och låg på kvällarna och såg helt vidunderliga vyer. Kostade 5.000 kr för hotell och flyg via Apollo, så rätt cheap var det också! Nästa greklandsresa ska ni skippa traditionella ö-livet för magiska berg tycker jag! 😉✌

Dokumentär: Högerextremism i Uppdrag Granskning : I veckan visades en dokumentär om en högerextrem grupp som växer i Sverige. Deras vision är att bygga upp ett land med enbart vit etnicitet och de är inte rädda för att använda våld. Idag är det en liten grupp, men enligt dem själva har de viktiga kontakter med stora SD-politiker. Läskigt? Eh jaaa! Det är väl det här jag varit så rädd för – När SD:s åsikter blir normaliserade och vi har förskjutit våra grundvärderingar, kommer det växa fram fler extrema partier. Och det är klart att i den här takten kommer de också bli normaliserade en dag. Om inte vi stoppar det medan vi ännu kan!

Tre fenomen!

650@80mialina_color_pressimage-760x470a4a822c6dff311c784ca2d3c6dda0b90

Hello snyggingar! Känner inte ni er riktigt peppade för hösten? Senast jag gick i varma kläder, var för ett år sedan när sommarn i sverige var kall och hösten började närma sig. Och därefter missade jag ju hela den kalla perioden på grund av att jag befann mig i Senegals ökenhetta. Så nu känner jag mig förstås ännu mer peppad än vanligt att klä mig i en massa varma härliga tröjor och snygga kängor. Höst för mig är också att läsa böcker, lyssna på poddar och se tv-serier. Om ni vill ha tips på sådant, kan ni klicka er till kategorin ”Fenomen”, så finns alla mina samlade fredagsfenomen sparade på samma plats! Här kommer veckans tre;

Bok: Syndabocken – Sofie Sarenbrant. Jag älskade Sofies tidigare deckare ”bakom din rygg” så mycket att jag nästan blev galen när den tog slut (vilket den gjorde efter typ två kvällar). Därför slängde jag mig över hennes nya deckare så fort den kom ut. Men till en viss besvikelse. Visst, jag läste ut även denna bok på två dagar och spänningsfaktorn var hög. Men denna var lite för mycket klassisk deckare, där kapitlen växlas mellan potentiella mördare och en polis med egna bekymmer. Jag tycker väl att det finns för mycket likadana där. Det coola är att den utspelas på det kända hotellet Yasuragi och att jag aldrig lär våga besöka den med tanke på att vattnet kan vara förgiftat eller att jag kan ”halka” på de hala stenarna..

Podd: Food Pharmacy. Generellt sett är jag livrädd för alla typiska kost- och träningspoddar, eftersom det mesta går ut på att prata om alla farliga ämnen, hur dåligt det är att sitta hela dagen osv. Jag är redan så hypokondrisk och orolig för kemikalier vi stoppar i oss, att jag inte behöver mer av den varan. Men denna podd har jag nyligen börjat följa och älskar dess positiva pepp för en hållbar grön och hälsosam kost. Och det är sällan några avancerade metoder, utan enkla och bra tips som passar bra i vardagen. Jag lyssnar på podden i lagom dos eftersom jag känner mig själv så bra att jag inte klarar av att varje vecka bli uppläxad i ämnet. Och när jag väl lyssnar, blir jag alltid inspirerad snarare än skrämd.

Plats: Valencia. För ungefär exakt ett år sedan, befann jag mig i den fantastiska spanska staden, norr om Barcelona. Jag hade hört att folk som åkte hit, blev totalt förälskade i denna plats och jag ville se det med egna ögon. Och förälskad blev jag såklart också. Flera kilometers vita och rena stränder mitt inne i stan, konst överallt, trevliga spanjorer och små mysiga gränder där man gärna kan gå vilse i. Samtidigt som det är en storstad och man får känna av pulsen av den, är det också en kulturell småstadig mångfald. Bland gamla magnifika byggnader, finns modern arkitektur och intill storkedjor som Starbucks finns lokala bokcaféer och veganfik. Det är mycket studenter, unga resenärer och livfullhet på ett finare sätt än den stökigare och sunkigare Barcelona. Åker ni hit, kommer ni antagligen bli lika förtjusta i den som jag. Och hyr enkelt en cykel och ta dig runt, lämna den på något av alla cykelställen när du är klar.